Berg skänker lugnet, det sjunker in i en. Foto Kasplina Berggren
Det skyddslösa. Den starka närheten. Konsten kräver och tar så som berg. Och båda ger tillbaka. Den som vågar skyddslös. Konsten att våga, välja att vara modig åt sig själv.
Jag är högt upp men fruktar inte, jag andas. Foto Kasplina Berggren.
Jag känner min litenhet – en prick. Vet att tro på bergen men även att förstå deras och vädrets gemensamma krafter. Foto Kasplina Berggren.
Det sägs att vinden slår omkull benen men den gör dem också starka.
Det mognar inom en och till slut hör man musiken ur bergen. Foto Kasplina Berggren.
Skulptur är egentligen fysiskt gestaltad musik, tänker jag. Och kanske berg är bärare eller ”makare” av musik. Mineraler. Stjärnstoft.
Och om morgon öppna tältet och se ut över former, mentalt större än jag i stunden klarar av att ta till mig. Det krävs tid. Jag fyller mig och bär med. Foto Kasplina Berggren
De välver sig och spelar. Kanske drömmer berg, jag vet inte, ännu. Foto Kasplina Berggren.
Armflod. Armflod är en livsnäring. Tänk dig en flod full av varma stabila armar. Du behöver inte frukta, du förs med i floden och du är fylld av trygghet. Det är ett nu som du vågar sätta dig ner i.
Må väl, hälsar Kasplina!