Det är Valborgsmässoafton, våren blir mera vår, i snart hela vårt avlånga land. En firarstund – absolut men också tid för stillhet. Det är en längre tid gången sedan jag skrev i bloggen, det har sina skäl. Nu börjar det åter bli volym för andning, för att sitta utan mer än att sitta. Idag har jag arbetat med min poesi, bläddrat in i skrivarböcker och bland lösa blad. Här kommer en text från januari år 2010 dagarna efter att det nyligen hade blivit ett nytt solvarv. Jag brukar skriva en reflektion till varje nytt solvarv men i år fanns inte utrymme för känslan. Ikväll på Valborg känner jag för delning av Midvintertexten från år 2010 – den sväller inte över fyrverkerier och eldslågor men möter kanske dig när stillhet kommer.
Fotografi Kasplina Berggren.
Ännu är kvällen kväll, snart kommer stjärnorna. Bära skygglappar – som hästars behov, för att inte bli skrämda. Hur många sådana skygglappar bär vi människor, hur många bär envar? Jag vet inte men tror att det är många.
Det är otäckt att bli skrämd. Att se. Ingen vill ha det otäckt – inte heller den som inte har ett val som exempelvis förlorar sitt hem eller den som tappar taget om livet därför att det är för svårt.
Hur ska vi göra? Titta in till oss själva och möta kärnan. Se andra. Titta in i ögon. Vet inte, jag är inte den som är minst rädd. Det får bli ett val för envar.
Men jag vet att hästen, utan skygglappar, vågar sätta hela sitt väsen i stark rörelse, galoppera fram i rasande fart utan att veta vad den ska möta. Det ser ljuvligt ut – så mycket liv. Kanske vet hästen instinktivt att våga använda all sin kraft, med en inre vetskap om att allt kommer att gå bra. Instinkten – är det detta som är visheten eller är det nödvändigheten av att använda sitt mod. Hm…svårt att förstå, kanske behöver vi inte förstå det.
Vi kanske bara behöver knyta upp banden till våra personliga skygglappar, släppa en del till marken. Ta emot stjärnorna, låta det vackra vara så vackert att det gör ont i kroppen. Lära oss att höra domherrens sång även om våren, trots att den då överröstas av en mångfaldig skara fågelsång. Bli starka av det vackra – sensibla. Av styrkan våga bemöta det vi är rädda för. Valen får komma från envar – det är du som bebor dina val.
Må väl, hälsar Kasplina
Fotografi Kasplina Berggren.