”Det finns stunder då man häpnar över hur sinnrik världen är, och hur mycket den rymmer i all sin oöverskådliga komplexitet.” Här har jag återkommit till ord av astronomen Peter Nilson, denna reflektion skrev inte han om bubblor utan den finns i boken Rymdväktaren, 1995 Nordstedts, efterföljd av Nyaga, 1996. En svit klädd i sience fiction, ett rymdepos som enligt P. Nilsons egna ord handlar om musik. För mig går musik, form och poesi in i varandra och är möjligen ett och samma men med egna förgreningar ut i olika sätt eller verktyg för att visa sig. Matematiken kan spela en lika roll bredvid de övriga. Men den är inte, för mig, ett skapande verktyg att uttrycka mig i. Men för flera personer är det så och det förstår jag att matematiken kan vara: volymer, linjer, massa, spänst, tryck, balans, tyngd, lätthet, luft, täthet, ansatser, fördröjningar, mellanhopp och steg och utdragna satser med mera och vidare. Jag hörde i höstas en dirigents beskrivning om att dirigera och det lät för mig som att hon berättade om att skulptera. Inte märkligt alls att höra men härligt och på ett sätt bekräftande att höra en person beskriva det jag känner, fast att hon arbetade inom ett annat uttrycksområde. Vad är specifikt och eget på jorden? (Tyvärr minns jag inte dirigentens namn men ska jobba på att finna igen det.) I boken Rymdväktaren är de uppe på månen i klostret Klaradal och matematikerna sänder iväg meddelande genom superkvantdatorn Angelica. Och om svaret de får från Angelicadatorn skriver P. Nilson: ”De syntes inte så som man ser dem med ögat. Jag såg dem som man ser månskenet genom tonerna i Beethovens ciss-mollsonat, eller som man anar talet e i en snäckas vindlingar. Det finns stunder då man häpnar över hur sinnrik världen är, och hur mycket den rymmer i all sin oöverskådliga komplexitet.” (s. 164, Rymdväktaren.)
Jag häpnar emellanåt ute i naturen, låter mig vara den lilla, vi alla är som människa i vår förståelse, om vi jämför med världens kunskap vi människor inte har greppat. Jag gör mina försök att hantera känslor och att komma längre i en förståelse. Men att förstå kanske inte alltid är bäst med tankarna, vår hud är ett sensibelt organ. Jag blev alldeles blöt där jag låg på bron över forsen, filmade och lät orden komma som de kom och såg på bubblorna. Blöt och kall men vad gör väl det när man ”äter” skatter in i magen och in i ens väsen att vidare bära omkring på.
Vad är detta egentligen, platta bubblor, cirklar i ett degspad. Javisst. Men mera då? Tänk om, bara tänk om, cirklar och bubblor som bildas är primtalens mellanrum. Det vore häftigt. Foto Kasplina Berggren.
En del forskar på bubblor. Helen Czerski är fysiker som bland annat har intresserat sig för att forska om bubblor. Speciellt om bubblor i havet. Kunskapskanalen sände en timmes program om H. Czerski och hennes arbete med bubbelforskning men tyvärr finns inte det längre tillgängligt och jag har letat på webben efter en engelsk version men finner inte på det. Så håll till godo med hennes websida och detta korta inlägg på youtube.
Må väl önskar jag dej, hälsningar från Kasplina