All rytm behöver ett svar för att vara en rytm. Rytm är liv, vaggande av liv. Liv finns även i dimensioner vi ännu tvekar att tro på men det finns antagligen fler dimensioner än vi vet.
Enär vi människor inte känner in det subtila tillåter vi stressformer ta plats inom oss men världen slutar inte att vagga, det är vi som fjärmar oss. Vårt samhälle är uppvridet i ett stresstempo där det böljande flödet och de meandrande rytmerna har ändrat form till zick-zack-mönster i våra väsen, naturlig syntes mellan våra kroppars organ störs.
Fotografi Kasplina Berggren
Eftersom jag älskar vals tar jag detta som exempel men det finns förstås åtskilliga fler. Valsmusiken tillika dansen bär mångfaldiga volym-massor (min benämning som skulptör – massa i olika volym, ickestatisk), du ser dem inte men volym-massorna finns i musiken och dansen, du känner dem. Massorna formas och sänds iväg av musiker och dem emellan, tas emot av en musiker som omformar och sänder tillbaka volym-massan eller vidare åt ytterligare ett annat håll/musiker. Istället för volym-massa kan vi kalla det exempelvis impuls eller anslag, i vilket fall behöver vi acceptera antagandet att massa och energi är samma sak. Anslaget tas emot av en annan musiker som svarar genom att skapa sin form av det och sända vidare, så här löper det på. En rytm kan enbart skapas om ett anslag får svar osv. Men det här är inget vi människor har skapat, detta är vi födda in i. Rytmen finns in i minsta partikel och ut i kosmos helhet där måne och galaxers banor påverkar även vårt mänskliga och till ytterst millimeterlilla insektsliv här på jorden och ännu mindre rörelser som hos partiklar med mera.
Som vågor emot en strand andas livet.
Likt en väl fungerande improvisation när man övar teater. Någon ger en impuls till gruppen, den tas emot och besvaras genom att omformas och sändas vidare. Som ett närande samtal. Besvaras inte impulsen faller den platt till golvet, rytmen uteblir, hjärtslaget ändrar sin takt, inte mycket men taktformen ändras. Ibland är ansatserna subtila men uppfattas ändock i den grupp som känner in varandra och en böljande, eller vi kan kalla den meandrande rytm, kan uppstå i rummet. Möjligheten till detta finns på de flesta ställen, när vi verkar för det, men alla inblandade behöver då arbeta för det. Du har troligen någon gång upplevt ett skönt närande samtal, en mycket väl fungerande arbetsgrupp eller spelat i ett idrottslag där du känt framgångsrikt flyt mellan spelarna och ert lag har varit svårt att vinna över. Flyt kan man också ha med sig själv, då inga hackigheter i vardagen stör ens arbetsnärvaro, känslor och tankar.
Naturen kan supersymmetri – liv. Fotografi Kasplina Berggren.
Supersymmetri innebär inte att materiella formers utseende eller energiers yttre gränser är pendanger till varandra. (Hm… knepigt att förklara med ord, jag är inne på område där jag brukar använda skulptur för att förmedla med.) Exempelvis stilen rokoko, där finns svar till varje volym-massa men delarna är inte symmetriska men de innehåller lika mycket energi, volym-massa. Svaren ser ofta ut på ett helt annat vis än ansatsen men hela massans/föremålets olika delar utgör gemensamt balans, en rytm. Svar på ansatser kan även utgöras av utrymmen utanför föremålet, mellanrummen som föremålets yttregränser skapar. Skulpturer fungerar gärna så att mellanrummen medskapar verket, liksom uppehåll fungerar med musiken. Men det behövs svar på ansatser, du kan inte lägga upp en volym-massa utan att skapa ett svar på ett annat håll. Supersymmertri ger rytm – en andning. Men ingetdera är konkret eller direkt, din volym i tiden behövs för att uppfatta det.
Om mitt konstprojekt Lysslor har jag sagt: ”Med min konst vill jag inte skrika, jag ber om dig.” Detta gäller även för Armflod och troligen för all skulpterande handling från mig.
Här kommer du till radio p1 Vetenskapsradions program: ”Finns partikeln öppnas en ny värld för fysiken.” Sändes 27-05-2016.
Må väl! hälsar Kasplina