Uråldrigheten inom oss klarar av att famna molnen

När vi vrider bergens talan till former och våra frågor blir relevanta.
Stumma inför att gå baklänges, eller att hoppa åt sidan i minst anad stund.
Handfallna står vi inför talen som stegen inte kan räkna.

Vinden drar blommors kronblad med sig och böjer banor åt fåglar. En människa packar ihop tältet, för att följa vandrande sägner. Blir stillastående bredvid ryggsäcken, ovan seglar vingar och tar höjd i en mondän dans. Vandraren ögoncirklar med och låter dansen slingra sig in i kroppen medan stegen börjar bege sig uppåt.

En varm julivecka i år vandrar jag omkring på fjälltopparna. Den här gången Abiskofjällen alldeles väster om byn, på 1100-1300 meters höjd. Åtta dygn utan att behöva gå ner, utan att frysa och utan regn. Istället krävde den här vandringen planering för vatten och tävade vattenbärande. Sällan att vatten behöver bäras i Skandinaviska fjällkedjan, men vi får se hur det blir med detta i och med klimatförändringarna. Ovan (i stora bilden) ser du till höger om röda pilen min kåsa stå och fånga upp vatten, det är på samma ställe som i det mindre fotot där jag håller i kåsan.

Ta höjd, ta höjd. Låta stegen ta höjd. Känna musklerna dra anmodan upp genom geologin. Längs emellanåt intrikata stigar, ett nätverk som andra väsen än människor känner bättre och rår på. I fjällen är det bäst att inte göra sig klokare än vad man är. Stursk kan en ren kosta på sig att vara men inte en människa. Ett klokt val är ofta att följa renens stig uppför berget. Då undviker man de knepigaste passager. De kan dock vara intressanta att göra en avstickare till.

Tryck och temperatur genom långsamma geologiska kretslopp. Uråldrigheten inom oss bär fram vår nyfikenhet.

Det hårda repar det mjuka. Diamant är Tellus hårdaste, tusen gånger hårdare än talk. Mineral och dragningskraft. Vad är du berg? Där är människan fel, för berg är inte: vad. Berg är komplexitet av tid och rum, liksom övriga naturen.

Kubiska, tetragonala, hexagonala, trigonala, ortorombiska, monoklina, triklina. Vår art har våra verktyg, och vi behöver dessa.

”Att läsa jorden på dess språk den är skriven: mineral, fossil, bergarter, strukturer, landformer.” ”Geologiska tidens ofantliga omfång.”

Det är verkligen in i ofantlighet och därom vet vi människor antagligen fortfarande ytterst lite.

James Webb-teleskopet ger oss nu förhoppning om att skapa förståelse för hur supermassiva svarta hål bildas. Men kanske får vi inte mer förståelse, det kan bli att teleskopet istället ger bilder som vi får mer huvudbry av.

Densitet: förhållande mellan vikt och volym. Vad bryr sig urtid om det, den lever igenom.

I SVT programmet Idébyrån, avsnitt om kvantfysik, sa Ulf Danielsson om materiens innersta: ”Sammanflätningen innebär att fysikaliska fenomen vitt åtskilda från varandra i tid och rum kan ha en slags samhörighet, som inte kan förstås utifrån den klassiska synen på världen.”

Okonstlad interfering är nog en självklarhet för berg. Berg är inte en enhet. Det går inte att fråga berg: vad består du av, för du får tusen svar. Men berg frågar oss vem är du?

Kanske drömmer berg, kanske om något de har varit med om förr eller vet från sina släktingar där ute i kosmos. Människans rykte i bergskosmos som den märkligaste art bland alla.

Men vi har fötter som kan låta föra oss upp i bergsmassiv. Bergens förr och vandrarens nu, tidlöshet.

I ovan nämnda program Idébyrån sa Helena Granström: ”Kvantfysiken beskriver en verklighet vi aldrig kommer att kunna nå med våra sinnen. Dessutom tvingar den oss att på djupet ompröva begreppet verklighet.”

Solen står högt på himmeln och tältduken är spänd i torr tjugogradig värme: (Trots bildens kalla intryck.) Nedan är en annan plats, midnattssol och tältduken har blivit slapp av fukt i kvällsluften.

Nog klarar vi att famna molnen. Kapitulera inför väven. Och låta vår hud andas.

De andningarna blir gärna till under dagar till fjälls.

Allt kan ske inombords när tentaklarna når väven.

Allt gott hälsar Kasplina!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Hon viker ord

Hon viker ord, men når ändå inte fram. Allt av mening kan gå av i en kommunikation. Att försöka mera gör saken värre. Hålrum och luft kanske läker, och leder henne fram till att höra den uråldriga rösten, som vet hur att kommunicera. 

Men Elsa Grave kunde, orden och meningarna blev till den formliga kommunikationen, som hon bar fram:

Jag fann en fossil
en fisk i fossil
och fenorna spände som segel
den hårda kroppen
till färd genom hav
som en fyller
jordens ögonhålor,
otaliga – blinda för allt
utom
dagars och nätters
mörka förvandlingsrytm,

och vågor från
långväga evighet
spände de hårda fenor
till färd ännu
till dunkel färd
igenom döda öknars
förstenade luft
mot maktlösa nya evigheter,

och kroppen
var hård av sin evighet
och fenan spänd av samma evighet,
och allt var ett ögonblick
ett ögonblick
hugget i sten
på färd genom tidlöshetens hav.

Elsa Grave ur Som en flygande skalbagge 1945, Bonniers.

Må väl hälsar Kasplina!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Om vi ändå voro mer lyssliga

Bergen talar om finstämd rörelse.

De tröga hör inte på.

Foto Kasplina Berggren, sommar 2023, Härjångsdalen i Jämtland.

Inom teorin för supersymmetri letar man efter massa.

Sluta att leta efter massa, leta istället efter volym som formaterar sig.

Foto Kasplina Berggren, vår 2023, Sjöfartsmuseet i Göteborg.

De kloka bläckfiskarna, sensibla. De har kroppar som snabbt formaterar sig efter behov och hudar som är uppbyggda av tre olika lager, vilket gör att bläckfisken snabbt kan skifta både färg och mönster.

Om vi människor lär oss att lyssna inte enkom med våra öron utan med hela våra kroppar, då kommer vi att höra bergens rörelse. Men då behöver vi lära oss av de sensibla.

Allt gott hälsar Kasplina!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Fytoakustik – blommor levande ljudparaboler

Foto Kasplina Berggren

När man söker på fytoakustik får man idag en styck träff på svenska, forskningsområdet är verkligen i sin linda, i alla fall i Sverige. Den svenska träffen leder till Nordbi.se och specifikt till deras tidskrift Aktuellt nr 1 årgång 2020. http://www.nordbi.se/wp-content/uploads/2020/04/NBA-1-2020.pdf

Det var dock i ett inslag i vetenskapsprogram i SVT oktober 2022 som jag första gången hörde talas om Hadanys forskning. Tyvärr hittar jag inte igen länk till programmet. Men här finns en längre artikel https://www.nationalgeographic.com/science/article/flowers-can-hear-bees-and-make-their-nectar-sweeter jan 2019:

Even on the quietest days, the world is full of sounds: birds chirping, wind rustling through trees, and insects humming about their business. The ears of both predator and prey are attuned to one another’s presence. Sound is so elemental to life and survival that it prompted Tel Aviv University researcher Lilach Hadany to ask: What if it wasn’t just animals that could sense sound—what if plants could, too? The first experiments to test this hypothesis, published recently on the pre-print server bioRxiv, suggest that in at least one case, plants can hear, and it confers a real evolutionary advantage.

När du scrollar ner i Nordbis tidskrift, till sid 23, kommer du till ett kort inslag om just fytoakustik. Termen har myntats av Lilach Hadanys forskarlag Hadany lab. Bin har en huvudroll i Hadanys forskning om fytoakustik. Till min glädje är det bi-räddaren Ingvar Arvidsson som pryder skriftens framsida. Ingvar Arvidsson fick jag äran att stifta bekantskap med under tid jag var aktiv i Naturskyddsföreningens länsförbund i Västra Götaland, 12 år sedan. När du scrollar till sid 3 i tidskriften finns att läsa om Ingvar och hur han tog tjänstledigt för att rädda det nordiska biet. Han var en utbildad flygare och lärare som för drygt 30 år sedan tog tjänstledigt för att bli heltidsaktiv i arbetet för att rädda biet och för naturens mångfald. Det var inom skogssammanhang som jag lärde känna honom. I Dalsland är vitryggiga hackspetten evigt tacksam Ingvar Arvidsson för hans idogt arbete och även mod att stå upp mot avverkare som inte förstod värdefulla miljöers nödvändighet för att Sveriges vitryggiga hackspett skulle klara av att leva vidare i vårt land.

Än den vackraste parabol jag har sett!
Foto Kasplina Berggren, fjällsippa, Vålådalen 2011.

Lyssna med huden har jag förmedlat och med det menat att huden är ett för oss känsligt mottagligt organ, och att ljud inte enkom tas emot av våra öron. Det är ju inget märkligt eller mystiskt med det, utan egentligen alldeles naturligt. Men vi människor vet lite om det. Blommor tycks dock veta en hel del om detta. Genom att lyssna – eller som forskningen visar – genom att känna/höra skillnad i vibrationer är det som blommor ställer till med kalas och börjar öka nektarproduktionen när de märker att ett bi är nära. För det har Hadanys forskarlag testat att det funkar inte med exempelvis ljud slika fladdermöss, det ska vara binas sätt att låta. Och du förstår säkert att här snackar vi inte sekunder eller millimetrar. Nej vi snackar om att en blomma kan känna vibrationen på 1 tusendels millimeter. Genom att härma biets sätt att röra sig för forskarna en liten högtalare som spelar bisurr runt blomman på samma sätt som ett bi rör sig. Inom tre minuter var blomman stimulerad att producera upp till 20% mer nektar än utan ljudet. Man mäter foderbladens känslighet för vibrationer i en laser-dobbler-vibrometer, för att stänga ute annat som skulle störa och för att kunna mäta i tusendelars millimetrar!

För sin forskning valde man först sommarnattljus Oenothera drummondii för att den, av blommor, producerar mycket nektar och det blev då enklare att mäta skillnaden i produktion.

Foto Yoav Dothan – Egen avfotografering, https://commons.wikimedia.org

Blommors foderblad formar skålar, perfekta paraboler, för att ta in ljudvågor. Detta får mig att tänka på ena professorn jag hade turen att uppleva i konstvetenskapsstudier på högskolan i Gävle, Berit Sahlström vars område var konst från afrikanska kontinenten. Med hem på flyget hade hon en resa baxat in en omfattande stor lerkruka som handbagage. Och med på tåget från Uppsala till Gävle till en föreläsningen följde sedan denna kruka. Och det Berit Sahlström lade vikten vid var den utsökta formen på krukan, även dekoren, men formen var det som fick fokus. Och hon sa: lyssna. Den perfekta formen, utan skavanker och med spänst i formens volym, ger även ett förtjusande ljud. Berit Salhström verkar idag som skicklig bildvävare med verk bland annat i statshuset. Du har säkert vid tillfälle förtjusats över trumljud från skålar eller dylikt och fortsatt att trumma på. Från detta till violin, det är ingen tillfällighet att en violin ser ut som den gör och måste vara perfekt även på insidan. Form – musik.

Man vet inte om förmågan till fytoakustik gäller alla blomarter. Troligen väldigt många fler i alla fall, på ett eller annat vis, varför inte tänker jag. Lilach Hadany säger ”Det vore ett oerhört slöseri om växterna inte alls utnyttjar ljud.” Detta får mig att tänka på Sharman Apt Russel, jag skrev om för några år sedan, och hennes verk En blommas anatomi, växternas hemliga liv, Svenska förlaget 2002:

Vi stiger upp varje dag, omgivna av mysterier och underverk, eld och lågor över saker vi inte känner till. Livet på jorden har haft fyra miljarder år på sig att komma så här långt. Vi vaknade i morse och försökte förstå det.

Vi snackar alltså finlir. För blommor och bin (för att vara lite skämtsam) handlar livet om tusendels millimetrar. Betydligt mindre än vad vi klumpiga människor klarar av att uppfatta.

Världens rörelser hänger ihop och de mönster som bildas.

Tack för läsning, ta väl hand om dej, hälsar Kasplina

Publicerat i Uncategorized | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Vi behöver våra sagor / We need our fairy tales

Kanske sagan rymmer essensen av trygghet, en röst att vila i. En berättelse som sköljer sin poesi över oss och låter oss vila. Hjälper oss att förnimma det sensibla, det med tumstock eller klocka omätbara.

Vad är verklighet? Drömmen när vi sover eller upplevelsen när vi är vakna. Kanske verkligheten finns någonstans där emellan.

Vad vet vi om sagan. Den är stark, det vet vi, stark som Nordens blommande trä, som om våren vågar slå ut sina blommor.

... och de berättade 
sagan för varandra ...

Stå under blommorna och låt ögonen börja sagan.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Återstarta med månen och tidvattnet

Jag är tillbaka efter en lång tids (3 år) utmattning. Vad är väl bättre att återstarta med än månen och tidvattnet.

Jordens märkliga natur och ett vatten som rör sig hit och dit – fram och tillbaka. Virvlar upp sig till dans i ett kraftfullt möte mellan ebb och flod. Gränsytor som i mötet sätter varandras massa i rörelse. En dans fåglar och fiskar förstår sig på bättre än vi människor, även om vi vill verka kloka och klara oss mästra vattnets krafter. Men vi är inte kloka nog att bära den ödmjukhet som krävs.

Känner du vattnet?

Flera fåglar och alla fiskar är inte vid vatten en kort tid – de lever med vatten. De flesta av oss människor är besökare, även de av oss som bor längs kuster. Men det finns undantag, exempelvis yrkesfiskare i mindre båtar, de lever med vatten.

Själv behöver jag studera för att förstå, därför att jag inte lever med vatten i min vardag. Någonstans längs livets väg lärde jag mig att studera vatten. Det var inte en människa som lärde mig, det var vattnet själv. Och det var musiken som manade mig dit – gå ut, gå till vattnet och sätt dig.

Hur länge man kan sitta vid ett vatten känner inte jag, trots timmar i sträck, ibland heldagar. Att tillräckligt förstå gör jag inte ändå, det är ofta något som lurar och gäckar: Var åt fortsätter den rörelsen i vattnet och hur ter sig kraften där under.

Efter visdom får jag leta i fiskars och fåglars beteende och hos småskaliga yrkesfiskare – ute på ett vatten i ett helt yrkesliv.

År 2017 i september var jag vid Saltströmmen, Bodo Norge. Det är Jordens starkaste tidvattenström och farten kan vara så hög som 40 km/t. Min video är dock lugn, inspelad på kvällen när tidvattnet är på väg ut i havet igen. Du kan med ro följa med i vattnets färd.
Bergen in mot land vid Saltströmmen.

Må väl, hälsar Kasplina

(Fotografier och video från Saltströmmen Bodo Norge, sept 2017. Kasplina Berggren.)

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Världen sagar – gå nära.

 

Sagor lägger sig likt dimmor i dalen. Hon är vid en blomma och förströr en pärlsockervardag. Det vamlar och smälter, men ingen vågar sig på nåd inför livet. Hon är vid hopp och därav häver sig blommor kring hennes andning. En dal av ängslan som kantrar men klarar sig nu.

 

Backsippornas blomning var tidigare i våras men jag vill nu ändå dela dessa sagor: mustiga men kikar fram som vore de blyga, dock fulla av spratt och upptåg – närvaro och en otrolig formskönhet, som skickliga musiker.

Världen sagar – gå nära. Gå alltid nära intill blommor. Påskresa 2017, Öland, Blekinge, Småland. Kasplina Berggren (1)

Påskresa 2017, Öland, Blekinge, Småland. Kasplina Berggren (3)

Påskresa 2017, Öland, Blekinge, Småland. Kasplina Berggren (4)

 

 

 

 

 

 

 

Kanske är stråkkvartetten Livsverkets spel kommen ur backsippor, vad vet jag, lika egenskaper tycker jag allt att de har. Njut av Livsverket, med musiker Emma Reid, Mia Marin, Leo Svensson Sander och Mikael Marin.

 

Må väl, hälsar Kasplina!

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

När stumheten lättar…

När stumheten lättar och vi känner strängar söka sig fram i dalen.

Poesi Yusf al-Khal, blogg Kasplina Berggren (1)

Ur Alkemins blå eld. Modern arabisk poesi i urval och tolkning av Saleh Oweini och Nina Burton, FiB:s Lyrikklubb 1991.

DSCN0318

Vi hör när vi när av naturen. Foto Kasplina Berggren.

https://www.youtube.com/watch?v=ye-FvKCZp3s

 Må väl, hälsar Kasplina!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Strängar som komna ur vår väv

 

Strängar som komna ur vår väv  – berör oss med liv, påminner oss.

Må väl, hälsar Kasplina

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Rytm

...som en livsandning.

…som en livsandning.

Rytm lovar liv. Repetitivt är en struktur som kommer igen. Kompositören Philip Glass säger om sig att han är struktur-upprepare. Det kan man nog även säga om ekar eller andra träd som vindlar. I ekars lund har jag flanerat omkring och studerat rytm i grenar, i barkens vågor eller hela träd som en rytm, en fras som tas över av grannträdet. Kanske rytm är fraser med emfas?

För mig som skulptör tar jag ut en del ur en rytm och gestaltar. Matematik är rytm, poesi, dans och växter och mera. ”Alm, hägg och hassel blomstra för vind…” Den gode C J Love Almquists poesifraser.

En puls ur ett liv som andas. Du känner den slingrande bäcken, den meandrande rörelsen: sida till sida, som ett vaggande. Rytmen för blodets resa i din kropp och din andning – den för din dans.

Det har betydelse hur vi lever våra liv. Den rytm vi lever i formar oss mentalt och fysiskt och vi skapar våra samhällen efter detta. Det här är ett område som berör mig djupt. Att studera rytm har upptagit mitt intresse sedan året 1998 och en kurs om vattnets former och rörelser. Då tog jag till mig hur starkt rytm påverkar oss. Jag skulle lika gärna kunna kalla mig rytmstuderande skulptör som formstuderande. Musikmagasinet i P2 har i repris sänt sin programserie om rytm och rörelse. Ibland när jag hör musiker tala om vad rytm är för dem, tycker jag mig att de talar om vad skulpterande är för mig.

Rytm kan vara det allra vackraste att uppleva, som ekars vindlingar eller bäcken som flyter fram i landskapet. Men förstörd rytm blir destruktiv för allt levande. Ett liv i ständig staccato (stress) omformar till slut hjärtats puls och din andning till zickzack-mönster. Då finns ingen vila, ingen återhämtning och inte volym i tiden för eftertänksamhet, inte livsskönhet.

En sund rytm måste ha plats för volymer och meandrande linjer. Jämför med en bäck där stora stenar skapar lä-platser i vattnet; områden (volymer för mig som skulptör) som är lugna och stilla eller andra områden där stenars placeringar skapar virvlar i vattnet. I bäcken finns även linjer, det är där vattnet flyter mera ostört framåt, men aldrig helt rakt utan i meandrande rörelse, sida till sida framåt i strömmen. Denna rörelseform finns i allt flytande på jorden, luft som vatten. Meanderrörelser tillsammans med virvlar känns som livsandning. Man brukar kalla det för virvelgator. Klicka in till Flowforms som forskar i vattnets naturliga rörelser och använder sig av dessa för att rena och att återskapa friska vatten. National Geographic har publicerat en fin bild på planeten Jupiter med stora virveln och meanderrörelser (virvelgator).

...de sensibla rytmerna

…de sensibla rytmerna

Bäcken är struktur-upprepare och andas men bara när den får vara ostörd av oss människor. Vi människor har emellanåt fått för oss, och förfärande fortfarande får för oss, att vi kan raka ut vattendrag och ändå ha livet kvar! Men rakar vi ut ett vattendrag och tar bort ’störande’ stenar syresätts inte vattnet, det dör, andningen upphör. Ganska enkelt och självklart egentligen. Och vattnet forsar nu rakt fram i full fart utan några lugna platser, full fart hela tiden. Ändå förstör vi moderna människor naturen och stressar, många tillochmed anser att det kan vara okej! I stress uppfattar man inte de sensibla rytmerna, man går förbi andningen. Hur farligt är inte det.

 

 

 

Berg andas långsam djup rytm, en kosmos-andning kanske.

 Må väl, hälsar Kasplina!

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar