Fytoakustik – blommor levande ljudparaboler

När man söker på fytoakustik får man idag en styck träff på svenska, forskningsområdet är verkligen i sin linda, i alla fall i Sverige. Den svenska träffen leder till Nordbi.se och specifikt till deras tidskrift Aktuellt nr 1 årgång 2020. http://www.nordbi.se/wp-content/uploads/2020/04/NBA-1-2020.pdf

Det var dock i ett inslag i vetenskapsprogram i SVT oktober 2022 som jag första gången hörde talas om Hadanys forskning. Tyvärr hittar jag inte igen länk till programmet. Men här finns en längre artikel https://www.nationalgeographic.com/science/article/flowers-can-hear-bees-and-make-their-nectar-sweeter jan 2019:

Even on the quietest days, the world is full of sounds: birds chirping, wind rustling through trees, and insects humming about their business. The ears of both predator and prey are attuned to one another’s presence. Sound is so elemental to life and survival that it prompted Tel Aviv University researcher Lilach Hadany to ask: What if it wasn’t just animals that could sense sound—what if plants could, too? The first experiments to test this hypothesis, published recently on the pre-print server bioRxiv, suggest that in at least one case, plants can hear, and it confers a real evolutionary advantage.

När du scrollar ner i Nordbis tidskrift, till sid 23, kommer du till ett kort inslag om just fytoakustik. Termen har myntats av Lilach Hadanys forskarlag Hadany lab. Bin har en huvudroll i Hadanys forskning om fytoakustik. Till min glädje är det bi-räddaren Ingvar Arvidsson som pryder skriftens framsida. Ingvar Arvidsson fick jag äran att stifta bekantskap med under tid jag var aktiv i Naturskyddsföreningens länsförbund i Västra Götaland, 12 år sedan. När du scrollar till sid 3 i tidskriften finns att läsa om Ingvar och hur han tog tjänstledigt för att rädda det nordiska biet. Han var en utbildad flygare och lärare som för drygt 30 år sedan tog tjänstledigt för att bli heltidsaktiv i arbetet för att rädda biet och för naturens mångfald. Det var inom skogssammanhang som jag lärde känna honom. I Dalsland är vitryggiga hackspetten evigt tacksam Ingvar Arvidsson för hans idogt arbete och även mod att stå upp mot avverkare som inte förstod värdefulla miljöers nödvändighet för att Sveriges vitryggiga hackspett skulle klara av att leva vidare i vårt land.

Lyssna med huden har jag förmedlat och med det menat att huden är ett för oss känsligt mottagligt organ, och att ljud inte enkom tas emot av våra öron. Det är ju inget märkligt eller mystiskt med det, utan egentligen alldeles naturligt. Men vi människor vet lite om det. Blommor tycks dock veta en hel del om detta. Genom att lyssna – eller som forskningen visar – genom att känna/höra skillnad i vibrationer är det som blommor ställer till med kalas och börjar öka nektarproduktionen när de märker att ett bi är nära. För det har Hadanys forskarlag testat att det funkar inte med exempelvis ljud slika fladdermöss, det ska vara binas sätt att låta. Och du förstår säkert att här snackar vi inte sekunder eller millimetrar. Nej vi snackar om att en blomma kan känna vibrationen på 1 tusendels millimeter. Genom att härma biets sätt att röra sig för forskarna en liten högtalare som spelar bisurr runt blomman på samma sätt som ett bi rör sig. Inom tre minuter var blomman stimulerad att producera upp till 20% mer nektar än utan ljudet. Man mäter foderbladens känslighet för vibrationer i en laser-dobbler-vibrometer, för att stänga ute annat som skulle störa och för att kunna mäta i tusendelars millimetrar!

Blommors foderblad formar skålar, perfekta paraboler, för att ta in ljudvågor. Detta får mig att tänka på ena professorn jag hade turen att uppleva i konstvetenskapsstudier på högskolan i Gävle, Berit Sahlström vars område var konst från afrikanska kontinenten. Med hem på flyget hade hon en resa baxat in en omfattande stor lerkruka som handbagage. Och med på tåget från Uppsala till Gävle till en föreläsningen följde sedan denna kruka. Och det Berit Sahlström lade vikten vid var den utsökta formen på krukan, även dekoren, men formen var det som fick fokus. Och hon sa: lyssna. Den perfekta formen, utan skavanker och med spänst i formens volym, ger även ett förtjusande ljud. Berit Salhström verkar idag som skicklig bildvävare med verk bland annat i statshuset. Du har säkert vid tillfälle förtjusats över trumljud från skålar eller dylikt och fortsatt att trumma på. Från detta till violin, det är ingen tillfällighet att en violin ser ut som den gör och måste vara perfekt även på insidan. Form – musik.

Man vet inte om förmågan till fytoakustik gäller alla blomarter. Troligen väldigt många fler i alla fall, på ett eller annat vis, varför inte tänker jag. Lilach Hadany säger ”Det vore ett oerhört slöseri om växterna inte alls utnyttjar ljud.” Detta får mig att tänka på Sharman Apt Russel, jag skrev om för några år sedan, och hennes verk En blommas anatomi, växternas hemliga liv, Svenska förlaget 2002:

Vi stiger upp varje dag, omgivna av mysterier och underverk, eld och lågor över saker vi inte känner till. Livet på jorden har haft fyra miljarder år på sig att komma så här långt. Vi vaknade i morse och försökte förstå det.

Vi snackar alltså finlir. För blommor och bin (för att vara lite skämtsam) handlar livet om tusendels millimetrar. Betydligt mindre än vad vi klumpiga människor klarar av att uppfatta.

Världens rörelser hänger ihop och de mönster som bildas.

Tack för läsning, ta väl hand om dej, hälsar Kasplina