Det ljusnar och jag ser ingen över mossen men hör ljud. Sångsvanar ropar. Halsar som rinner upp mot skyn. Och jag funderar över komplexitetsteorin och det fantastiska i att den inte går att ställa upp i en ekvation. Vi rår inte på allt vi människor. Min existens är en prick, en närvaro i ett hav av andra prickar – un point.
(Inlägget är kopierat från bloggberggren.kasplina.se (12 mars), där jag började blogga jan 2014, men vilken jag stängde ner mars 2014, då jag behövde ändra bloggverktyg.)