Tiden rullar inte in i almanackan, den navigerar en rörelse.
Finns det hastighet? Finns det lägen? Hastighet och läge är tveksamt.
Överallt finns rörelse. Även i berg. Rörelsen som har en allt-i-existens, härav finns troligen inte läge. Vi har låst fast oss vid lägesbedömningar. Hastighetsmätningar. Och missat att det är rörelsens helhet som är kärnan.
Hela vintern är hemma, vi går i den och stämmer varandra efter våra toner.
Hur vattnet flyter är beroende av bäckens former. Kanter, stenar, botten. Ett flytande som i sin tur formar bäcken. I tiden ett återkommande, en puls. Toners volymer fyllda av rytmer. Lysslor tar in.
Att ta upp år från jorden, torde vara att ta upp sand i handen.
Fotografi Kasplina Berggren