Författararkiv: Kasplina Berggren

Matematiken breder ut sig i landskapet och växer ut till grenar, till löv och till blommor. Eller ska vi kalla det formerna eller ska vi kalla det poesin, kanske andligheten. Nåja…breder ut sig gör det i alla fall. Även den … Fortsätt läsa →

Musiken vilar ut i landskapet och vi är de som hör, vi är de som lyssnar till formerna. Du och jag lyssnar och vi är tillsammans med formerna ute i landskapet. Eko. Ekon som berör oss, ett modellerande av oss. Gensvar … Fortsätt läsa →

Det ljusnar och jag ser ingen över mossen men hör ljud. Sångsvanar ropar. Halsar som rinner upp mot skyn. Och jag funderar över komplexitetsteorin och det fantastiska i att den inte går att ställa upp i en ekvation. Vi rår … Fortsätt läsa →

Läser Peter Nilsons Nyaga. P. Nilson som dog alldeles för tidigt, jag hade behövt nära av fler böcker från honom men nu får man hålla tillgodo med de som finns. Nyaga: 53 perspektiv, de tittar in i universum som är … Fortsätt läsa →

Vad gjorde han Tatlin, hyvlade han eller? En virvel gör man rätt enkelt men vindheten som Tatlins virvel har den gör man inte helt lätt. Fint att återse samma slag av vindhet i ett hyvelspån! För er som inte känner … Fortsätt läsa →

Utan rörelse ingen balans. Alltså kan inte elektroner vara still, då skulle världen krackelera, brista, falla samman. Till all rörelse behövs kitt som väger och balanserar tyngder och krafter. Helena Granström skriver: ”Världen vacklar därför är den i jämvikt.” (Osäkerhetsrelationen, … Fortsätt läsa →