Om vi ändå voro mer lyssliga

Bergen talar om finstämd rörelse.

De tröga hör inte på.

Foto Kasplina Berggren, sommar 2023, Härjångsdalen i Jämtland.

Inom teorin för supersymmetri letar man efter massa.

Sluta att leta efter massa, leta istället efter volym som formaterar sig.

Foto Kasplina Berggren, vår 2023, Sjöfartsmuseet i Göteborg.

De kloka bläckfiskarna, sensibla. De har kroppar som snabbt formaterar sig efter behov och hudar som är uppbyggda av tre olika lager, vilket gör att bläckfisken snabbt kan skifta både färg och mönster.

Om vi människor lär oss att lyssna inte enkom med våra öron utan med hela våra kroppar, då kommer vi att höra bergens rörelse. Men då behöver vi lära oss av de sensibla.

Allt gott hälsar jag dej, Kasplina Berggren

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Fytoakustik – blommor levande ljudparaboler

Foto Kasplina Berggren

När man söker på fytoakustik får man idag en styck träff på svenska, forskningsområdet är verkligen i sin linda, i alla fall i Sverige. Den svenska träffen leder till Nordbi.se och specifikt till deras tidskrift Aktuellt nr 1 årgång 2020. http://www.nordbi.se/wp-content/uploads/2020/04/NBA-1-2020.pdf

Det var dock i ett inslag i vetenskapsprogram i SVT oktober 2022 som jag första gången hörde talas om Hadanys forskning. Tyvärr hittar jag inte igen länk till programmet. Men här finns en längre artikel https://www.nationalgeographic.com/science/article/flowers-can-hear-bees-and-make-their-nectar-sweeter jan 2019:

Even on the quietest days, the world is full of sounds: birds chirping, wind rustling through trees, and insects humming about their business. The ears of both predator and prey are attuned to one another’s presence. Sound is so elemental to life and survival that it prompted Tel Aviv University researcher Lilach Hadany to ask: What if it wasn’t just animals that could sense sound—what if plants could, too? The first experiments to test this hypothesis, published recently on the pre-print server bioRxiv, suggest that in at least one case, plants can hear, and it confers a real evolutionary advantage.

När du scrollar ner i Nordbis tidskrift, till sid 23, kommer du till ett kort inslag om just fytoakustik. Termen har myntats av Lilach Hadanys forskarlag Hadany lab. Bin har en huvudroll i Hadanys forskning om fytoakustik. Till min glädje är det bi-räddaren Ingvar Arvidsson som pryder skriftens framsida. Ingvar Arvidsson fick jag äran att stifta bekantskap med under tid jag var aktiv i Naturskyddsföreningens länsförbund i Västra Götaland, 12 år sedan. När du scrollar till sid 3 i tidskriften finns att läsa om Ingvar och hur han tog tjänstledigt för att rädda det nordiska biet. Han var en utbildad flygare och lärare som för drygt 30 år sedan tog tjänstledigt för att bli heltidsaktiv i arbetet för att rädda biet och för naturens mångfald. Det var inom skogssammanhang som jag lärde känna honom. I Dalsland är vitryggiga hackspetten evigt tacksam Ingvar Arvidsson för hans idogt arbete och även mod att stå upp mot avverkare som inte förstod värdefulla miljöers nödvändighet för att Sveriges vitryggiga hackspett skulle klara av att leva vidare i vårt land.

Än den vackraste parabol jag har sett!
Foto Kasplina Berggren, fjällsippa, Vålådalen 2011.

Lyssna med huden har jag förmedlat och med det menat att huden är ett för oss känsligt mottagligt organ, och att ljud inte enkom tas emot av våra öron. Det är ju inget märkligt eller mystiskt med det, utan egentligen alldeles naturligt. Men vi människor vet lite om det. Blommor tycks dock veta en hel del om detta. Genom att lyssna – eller som forskningen visar – genom att känna/höra skillnad i vibrationer är det som blommor ställer till med kalas och börjar öka nektarproduktionen när de märker att ett bi är nära. För det har Hadanys forskarlag testat att det funkar inte med exempelvis ljud slika fladdermöss, det ska vara binas sätt att låta. Och du förstår säkert att här snackar vi inte sekunder eller millimetrar. Nej vi snackar om att en blomma kan känna vibrationen på 1 tusendels millimeter. Genom att härma biets sätt att röra sig för forskarna en liten högtalare som spelar bisurr runt blomman på samma sätt som ett bi rör sig. Inom tre minuter var blomman stimulerad att producera upp till 20% mer nektar än utan ljudet. Man mäter foderbladens känslighet för vibrationer i en laser-dobbler-vibrometer, för att stänga ute annat som skulle störa och för att kunna mäta i tusendelars millimetrar!

För sin forskning valde man först sommarnattljus Oenothera drummondii för att den, av blommor, producerar mycket nektar och det blev då enklare att mäta skillnaden i produktion.

Foto Yoav Dothan – Egen avfotografering, https://commons.wikimedia.org

Blommors foderblad formar skålar, perfekta paraboler, för att ta in ljudvågor. Detta får mig att tänka på ena professorn jag hade turen att uppleva i konstvetenskapsstudier på högskolan i Gävle, Berit Sahlström vars område var konst från afrikanska kontinenten. Med hem på flyget hade hon en resa baxat in en omfattande stor lerkruka som handbagage. Och med på tåget från Uppsala till Gävle till en föreläsningen följde sedan denna kruka. Och det Berit Sahlström lade vikten vid var den utsökta formen på krukan, även dekoren, men formen var det som fick fokus. Och hon sa: lyssna. Den perfekta formen, utan skavanker och med spänst i formens volym, ger även ett förtjusande ljud. Berit Salhström verkar idag som skicklig bildvävare med verk bland annat i statshuset. Du har säkert vid tillfälle förtjusats över trumljud från skålar eller dylikt och fortsatt att trumma på. Från detta till violin, det är ingen tillfällighet att en violin ser ut som den gör och måste vara perfekt även på insidan. Form – musik.

Man vet inte om förmågan till fytoakustik gäller alla blomarter. Troligen väldigt många fler i alla fall, på ett eller annat vis, varför inte tänker jag. Lilach Hadany säger ”Det vore ett oerhört slöseri om växterna inte alls utnyttjar ljud.” Detta får mig att tänka på Sharman Apt Russel, jag skrev om för några år sedan, och hennes verk En blommas anatomi, växternas hemliga liv, Svenska förlaget 2002:

Vi stiger upp varje dag, omgivna av mysterier och underverk, eld och lågor över saker vi inte känner till. Livet på jorden har haft fyra miljarder år på sig att komma så här långt. Vi vaknade i morse och försökte förstå det.

Vi snackar alltså finlir. För blommor och bin (för att vara lite skämtsam) handlar livet om tusendels millimetrar. Betydligt mindre än vad vi klumpiga människor klarar av att uppfatta.

Världens rörelser hänger ihop och de mönster som bildas.

Tack för läsningen, ta väl hand om dej, Kasplina Berggren

Publicerat i Uncategorized | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Vi behöver våra sagor / We need our fairy tales

Kanske sagan rymmer essensen av trygghet, en röst att vila i. En berättelse som sköljer sin poesi över oss och låter oss vila. Hjälper oss att förnimma det sensibla, det med tumstock eller klocka omätbara.

Vad är verklighet? Drömmen när vi sover eller upplevelsen när vi är vakna. Kanske verkligheten finns någonstans där emellan.

Vad vet vi om sagan. Den är stark, det vet vi, stark som Nordens blommande trä, som om våren vågar slå ut sina blommor.

... och de berättade 
sagan för varandra ...

Stå under blommorna och låt ögonen börja sagan.

We need our fairy tales

Soon in english.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Återstarta med månen och tidvattnet

Jag är tillbaka efter en lång tids (3 år) utmattning. Vad är väl bättre att återstarta med än månen och tidvattnet.

Jordens märkliga natur och ett vatten som rör sig hit och dit – fram och tillbaka. Virvlar upp sig till dans i ett kraftfullt möte mellan ebb och flod. Gränsytor som i mötet sätter varandras massa i rörelse. En dans fåglar och fiskar förstår sig på bättre än vi människor, även om vi vill verka kloka och klara oss mästra vattnets krafter. Men vi är inte kloka nog att bära den ödmjukhet som krävs.

Känner du vattnet?

Flera fåglar och alla fiskar är inte vid vatten en kort tid – de lever med vatten. De flesta av oss människor är besökare, även de av oss som bor längs kuster. Men det finns undantag, exempelvis yrkesfiskare i mindre båtar, de lever med vatten.

Själv behöver jag studera för att förstå, därför att jag inte lever med vatten i min vardag. Någonstans längs livets väg lärde jag mig att studera vatten. Det var inte en människa som lärde mig, det var vattnet själv. Och det var musiken som manade mig dit – gå ut, gå till vattnet och sätt dig.

Hur länge man kan sitta vid ett vatten känner inte jag, trots timmar i sträck, ibland heldagar. Att tillräckligt förstå gör jag inte ändå, det är ofta något som lurar och gäckar: Var åt fortsätter den rörelsen i vattnet och hur ter sig kraften där under.

Efter visdom får jag leta i fiskars och fåglars beteende och hos småskaliga yrkesfiskare – ute på ett vatten i ett helt yrkesliv.

År 2017 i september var jag vid Saltströmmen, Bodo Norge. Det är Jordens starkaste tidvattenström och farten kan vara så hög som 40 km/t. Min video är dock lugn, inspelad på kvällen när tidvattnet är på väg ut i havet igen. Du kan med ro följa med i vattnets färd.
Bergen in mot land vid Saltströmmen.

Må väl, hälsar Kasplina

(Fotografier och video från Saltströmmen Bodo Norge, sept 2017. Kasplina Berggren.)

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Världen sagar – gå nära.

Sagor lägger sig likt dimmor i dalen. Hon är vid en blomma och förströr en pärlsockervardag. Det vamlar och smälter, men ingen vågar sig på nåd inför livet. Hon är vid hopp och därav häver sig blommor kring hennes andning. En dal av ängslan som kantrar men klarar sig nu.

 

Backsippornas blomning var tidigare i våras men jag vill nu ändå dela dessa sagor: mustiga men kikar fram som vore de blyga, dock fulla av spratt och upptåg – närvaro och en otrolig formskönhet, som skickliga musiker.

Världen sagar – gå nära. Gå alltid nära intill blommor. Påskresa 2017, Öland, Blekinge, Småland. Kasplina Berggren (1)

Påskresa 2017, Öland, Blekinge, Småland. Kasplina Berggren (3)

Påskresa 2017, Öland, Blekinge, Småland. Kasplina Berggren (4)

 

 

 

 

 

 

 

Kanske är stråkkvartetten Livsverkets spel kommen ur backsippor, vad vet jag, lika egenskaper tycker jag allt att de har. Njut av Livsverket, med musiker Emma Reid, Mia Marin, Leo Sander och Mikael Marin.

 

Må väl, hälsar Kasplina!

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

När stumheten lättar…

När stumheten lättar och vi känner strängar söka sig fram i dalen.

Poesi Yusf al-Khal, blogg Kasplina Berggren (1)

Ur Alkemins blå eld. Modern arabisk poesi i urval och tolkning av Saleh Oweini och Nina Burton, FiB:s Lyrikklubb 1991.

DSCN0318

Vi hör när vi när av naturen. Foto Kasplina Berggren.

https://www.youtube.com/watch?v=ye-FvKCZp3s

 Må väl, hälsar Kasplina!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Strängar som komna ur vår väv

 

Strängar som komna ur vår väv  – berör oss med liv, påminner oss.

Må väl, hälsar Kasplina

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Rytm

...som en livsandning.

…som en livsandning.

Rytm lovar liv. Repetitivt är en struktur som kommer igen. Kompositören Philip Glass säger om sig att han är struktur-upprepare. Det kan man nog även säga om ekar eller andra träd som vindlar. I ekars lund har jag flanerat omkring och studerat rytm i grenar, i barkens vågor eller hela träd som en rytm, en fras som tas över av grannträdet. Kanske rytm är fraser med emfas?

För mig som skulptör tar jag ut en del ur en rytm och gestaltar. Matematik är rytm, poesi, dans och växter och mera. ”Alm, hägg och hassel blomstra för vind…” Den gode C J Love Almquists poesifraser.

En puls ur ett liv som andas. Du känner den slingrande bäcken, den meandrande rörelsen: sida till sida, som ett vaggande. Rytmen för blodets resa i din kropp och din andning – den för din dans.

Det har betydelse hur vi lever våra liv. Den rytm vi lever i formar oss mentalt och fysiskt och vi skapar våra samhällen efter detta. Det här är ett område som berör mig djupt. Att studera rytm har upptagit mitt intresse sedan året 1998 och en kurs om vattnets former och rörelser. Då tog jag till mig hur starkt rytm påverkar oss. Jag skulle lika gärna kunna kalla mig rytmstuderande skulptör som formstuderande. Musikmagasinet i P2 har i repris sänt sin programserie om rytm och rörelse. Ibland när jag hör musiker tala om vad rytm är för dem, tycker jag mig att de talar om vad skulpterande är för mig.

Rytm kan vara det allra vackraste att uppleva, som ekars vindlingar eller bäcken som flyter fram i landskapet. Men förstörd rytm blir destruktiv för allt levande. Ett liv i ständig staccato (stress) omformar till slut hjärtats puls och din andning till zickzack-mönster. Då finns ingen vila, ingen återhämtning och inte volym i tiden för eftertänksamhet, inte livsskönhet.

En sund rytm måste ha plats för volymer och meandrande linjer. Jämför med en bäck där stora stenar skapar lä-platser i vattnet; områden (volymer för mig som skulptör) som är lugna och stilla eller andra områden där stenars placeringar skapar virvlar i vattnet. I bäcken finns även linjer, det är där vattnet flyter mera ostört framåt, men aldrig helt rakt utan i meandrande rörelse, sida till sida framåt i strömmen. Denna rörelseform finns i allt flytande på jorden, luft som vatten. Meanderrörelser tillsammans med virvlar känns som livsandning. Man brukar kalla det för virvelgator. Klicka in till Flowforms som forskar i vattnets naturliga rörelser och använder sig av dessa för att rena och att återskapa friska vatten. National Geographic har publicerat en fin bild på planeten Jupiter med stora virveln och meanderrörelser (virvelgator).

...de sensibla rytmerna

…de sensibla rytmerna

Bäcken är struktur-upprepare och andas men bara när den får vara ostörd av oss människor. Vi människor har emellanåt fått för oss, och förfärande fortfarande får för oss, att vi kan raka ut vattendrag och ändå ha livet kvar! Men rakar vi ut ett vattendrag och tar bort ’störande’ stenar syresätts inte vattnet, det dör, andningen upphör. Ganska enkelt och självklart egentligen. Och vattnet forsar nu rakt fram i full fart utan några lugna platser, full fart hela tiden. Ändå förstör vi moderna människor naturen och stressar, många tillochmed anser att det kan vara okej! I stress uppfattar man inte de sensibla rytmerna, man går förbi andningen. Hur farligt är inte det.

 

 

 

Berg andas långsam djup rytm, en kosmos-andning kanske.

 Må väl, hälsar Kasplina!

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Randiga, rutiga, prickiga och alla kön – nu har vi rest ett varv igen!

 

Randiga, rutiga, prickiga och alla kön – Nu har vi rest ett varv igen och en ny cykel börjar!

För mig är det nu sextonde året jag firar Midvintersolståndet och jag gör det därför att jag älskar naturen och tycker att just nu när vi har en cykel till bakom oss är ett tillfälle att ära naturen extra mycket – att fira den med en fest. Vårt hem jorden och vår famn naturen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAJag struntar i religioner. Jag struntar i gudar, helgon och shamaner. Och jag ogillar motsättningar som säger att min gud är bättre än din. Lyssna på bergen, de var här först. De bär visdom, långt bredare och djupare än människan. Enligt bergen ska vi vara rädda om naturen. Detta tjattrar även skator om, ideligen tjattrande om hur vi människor beter oss. Vad håller vi egentligen på med, vi människor, emellanåt tok-korkade beslut och handlingar. Snart ska skator tolka ljuset och börja leta efter dugliga kvistar till bobygge, skator är tidiga. Asken är sen, den ska inte blomma förrän långt fram i vår men dess knoppar börjar svälla. Mörkt svartlila ska de svälla dag för dag och tolka ljuset.

Men vi är inte där än – vi är långt ifrån där, där vi värnar naturen så som det hem den är åt oss. Och vi är inte där då alla i Sverige välkomnar nyanlända invånare till vårt land. Och på jorden är vi långt ifrån att alla får lika mätta magar, lika varma boningar och samma trygghet fria från rädsla att bli skadade. Om vi räknar ihop oss bär vi en enorm kunskap. Låt oss använda vår klokskap och bygga en gemensam godhet av vår kunskap.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Vi är ett avlångt land. Saker och ting ska vakna, blomma och födas på olika tider men en sak är gemensamt – att nu har vi gått ännu en cykel. En kosmisk cykel som bär kraft in i det ytterst minsta. I människans historia har vi funnit Higgs partikel och vi känner strängteorin men är strängen minst i atomen. Tänk om dessa är klumpigt stora i förhållande till annat vi inte känner till men som har stor betydelse. Mönster och behov, rörelser och system. Från planeter ner till minsta laven, genom jorden och mineraler. In i kroppar och ut i luften igen. Ebb och flod – pulsen fortsätter, den urgamla pulsen. Bergen som sakta andas, så stilla att vi inte känner det, i alla fall inte när vi stressar. En stannad rörelse. Känn ditt väsen, den urgamla rytmen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAMyran vaknar om våren inne i stacken, örnen letar efter boträd men få träd är idag tillräckligt gamla för att äga nog starka grenar att orka bära ett närmare tusen kilo tungt örnbo. En trehundraårig tall bär visdom men vad finns det för visdom i ett kalhygge? Varför värnar inte alla människor vikten av att alla system behöver fungera. Att floden behöver få flyta och virvla till fortsatt friskt vatten. Meandern är den urgamla pulsen och virveln syresätter vattnet att vi människor kan dricka det och att ålen kan vandra fritt. Nej, den kan inte det längre. Men ibland oss människor sker en mycket vacker handling, i detta tragiska att vi har förstört ålens vandringsväg, personer som hjälper ålen förbi vandringshindren.Vi människor vill det naturliga – vi vill liv. Vi vill att vandringsrörelsers och naturens system ska fungera och flöda som de har gjort sedan urminnes tider, även i våra egna kroppar. När våra kroppars system inte fungerar, blir vi sjuka. Ta hand om naturen kommande cykel, naturen behöver det och när av den, den är din famn.

Bebo din kropp. kasplina-berggrenSe trädens knoppar när de börjar svälla. Följ dem, vad är det som utvecklas, vad händer där inne. Se mineralernas ränder i stenen vid busshållsplatsen. Se in i andras ögon. Insup minuterna det blir ljusare. Minut för minut, dag för dag, planeterna rör sig i sina banor. Insup stjärnorna. Korpar flyger, ofta i samspråk men nu är den ena jagad av den andra. Vem är det som har betett sig dumt eller vem beter sig dumt. Ska man stoppa den som jagar eller den som jagas? Märkligt svår fråga. Men vi äger en gemensam klokhet, både vi och korparna.

 

Älskade Natur du är där och finns – jag bygger mig av dig. Älskade människor, jag älskar faktiskt oss också, även om vi ibland är urbota dumma men det finns också väldigt mycket värme i oss.

Jag önskar Dig en God midvinterjul och all Lycka in i den nya Solvarvet!

Hälsningar Kasplina Berggren, dec 2016

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag önskar Dig, Alla och Envar – en God midvinterjul och all Lycka in i den nya solvarvet.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

… titta ut genom egen designad pepparkaksform …

 

Begrunda det här:

”Ett av de drag som verkar viktigast är öppenhet. Inget kommer genom stängda dörrar. Man måste våga sig på nya ingångar; vilja försöka, kunna förkasta och lära sig något av det. Eftersom nya idéer definitionsmässigt är oväntade bedöms de ofta som omöjliga. De svär ju mot en invand tankestil. Och eftersom upptäckter till sin natur är överraskande kan de ge helt andra svar än dem man lyssnat efter. Alltså kan misslyckanden vara upplysningar. Columbus kom aldrig till Indien, men väl till en annan kontinent. Andra resor kan sluta på rätt destination fast på oväntade vägar. I början av 1900-talet arbetade till exempel en tysk kemist på att få fram ett bakteriedödande medel. Varje kväll gödde han petriskålar med bakteriedödande kulturer som fick växa över natten. Varje morgon utsatte han dem sedan för kemiska gifter, utan att de dog. Men en morgon då han kom in i laboratoriet fann han alla sina bakteriekulturer döda. Efter en mikroskopisk undersökning upptäckte han de skyldiga: det var sporer från en mögelfläck på väggen. Och vad drog han för slutsats av det? Jo, att möglet saboterat hans experiment. Han avlägsnade det alltså noga och rapporterade sedan om händelsen i en kemitidskrift. Experimentet skulle nu fortsätta, skrev han, eftersom inget gift ännu bitit på bakterierna. Ingen, inte ens han själv, insåg att han hade upptäckt penicillin, och det ett par decennier före Alexander Fleming. Det enda han behövt göra var att omdefiniera lösningen, som kreativa personer gärna gör. Men det hade krävt ett mer flexibelt intellekt. Då Fleming fick frågan vad hans upptäckt av penicillin kunde lära svarade han just med öppenheten för det oväntade eller ovanliga, alltså förmågan att se fördomsfritt.”

Citatet är hämtat från poeten, essäisten Nina Burtons magnifika och täta verk Det muser viskat – sju frågor och hundra svar om skapande och kreativitet, 2002 Symposium förlag, s. 53.

Läs den boken, nej förresten, inmundiga den!

Är det stegen vi går som är oss öppenhet?  Foto Kasplina Berggren 2016.

Är det stegen vi går som lär oss öppenhet? Foto Kasplina Berggren 2016.

Hur öppna är vi?

I radioprogrammet Filosofiska rummets avsnitt Konst och kognition (14/8 2016, Sveriges radio P2) kom filosofen Emanuel Kant (1724-1804) upp som ett historiskt exempel på sätt att tolka konst. Kant menade att man inte kan vara självisk när man betraktar ett konstverk. Man står gemensamt och tittar på och tolkar vad konstnären har gjort. Enligt honom fanns konst till för att träna sin egen osjälviskhet. Detta är raka motsatsen till hur vi tänker idag om att ta emot konst. Idag är det vi som individer som ska ta emot och tolka. Men hur öppna är vi i vår personliga tolkning? Hur medvetna är vi om våra personliga referensramar och att de fungerar som att titta ut genom en egen designad pepparkaksform. Vi tolkar inte bara konst genom vår egen referens, utan även samhället, enskilda personer eller oss själva för den delen.

Vi ska inte använda enbart en form därför att en och samma form ger alltid samma mönster, enkom en form är varken dynamiskt eller ger flera perspektiv. Som neuroforskare ofta påpekar är våra hjärnor dynamiska och har ett rörligt behov. Vi behöver använda flera olika pepparkaksformar för att se ut och bedöma omvärlden, våra grannar, oss själva eller för den delen konst.

Jag vill ha medskapande personer som möter skulpturer jag har gjort och uppmuntrar till detta. Men ett medskapande betyder inte att en persons tolkning är vad skulpturens form är. Den är vad den är när du ser på den från det håll du står just då men när du går runt eller får höra andras förnimmelser förändrar sig skulpturen.

Vi behöver perspektiv från flera håll och tid för tanke och känslor för att se och känna sammanhang. Detta är också vad naturen, jorden, våra samhällen, behöver av oss – vår reflektion, vår eftertanke.

Skulptur i körsbär. Kasplina Berggren

Skulptur i körsbär. Kasplina Berggren

En gång fick jag höra att man kunde sitta och se på skulpturerna, som på en eld.

 

 

 

 

 

 

.

.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Må väl, hälsar Kasplina!

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar